Undertecknad tillsammans med fästmö, Miriam, och vår underbara dotter, Milou, samt apan Molle. Bilden är privat.
Hej kära läsare,
Ännu ett år har passerat och det är dags för summering och att blicka framåt. För mig betyder inte nyår så mycket egentligen, men det har jag skrivit om förr. Men eftersom det verkar vara viktigt för alla andra så förklarar jag mig maktlös och följer den ström jag ändå inte kan undvika. Här på substack blev det ett kreativt år. Jag lyckades ta mig samman för att behandla ett par ämnen jag tänkt på länge.
Exempelvis skrev jag fyra mer utförliga essäer om Frankfurtskolan: introduktion, den kritiska teorins apostlar och från kommunism till kulturmarxism samt analysen av fascism och nationalsocialism. Jag har mer och mer börjat tänka i termer av att just denna riktning har blivit en smula missförstådd och felbehandlad av “högern”. Förvisso, den var vänster och sökte upplösning på samma sätt som andra sådana traditioner. Men där fanns också en hel del intressanta analyser, exempelvis om moderniteten och skapandet av ‘falska behov’ inom ramarna för marknadsekonomin. Just den sistnämnda är av väsentlig betydelse i vår tid när det finns arméer av “influencers” som gör just detta, och driver människor till ytterligare konsumtion och stress.
Ett annat mer utförligt projekt var recensionen av Frida Beckmans bok Postmodernismen. Postmodernism har varit ett intresse för mig sedan jag skrev min masteruppsats på ämnet under 2017. Det var en erfarenhet som lät mig förstå att det saknas kvalificerad litteratur på området. Boken var därför välkommen, även om den hade sina brister. Men den var tillräckligt intressant och innehållsrik för att det skulle bli tre längre essäer, I, II, III. Att förstå termer som postmodernism och postmodernitet är viktigare än man kan tro för att förstå vår tid och dess förutsättningar.
Det blev dessutom två kommentarer till John Mearsheimers analys av kriget i Ukraina, här och här, där jag ifrågasatte några av hans från realismen deducerade slutsatser. Jag har varit inriktad på att ifrågasätta det ryssvänliga narrativ som funnits inom högern och som jag menar grundar sig i ett principiellt motströmstänkande där man inte tar hänsyn till fakta för det specifika fallet. Förstås finns det utrymme för samma ifrågasättande av det liberala narrativet, där kriget alltmer får karaktären av ett “krig som inte får sluta”. Jag tror att Trumps valseger kan visa sig vara en “gamechanger” här. Det kan i bästa fall öppna upp för diplomatisk lösning som inte lämnar ut Ukraina på nåd och onåd till sin mäktiga granne.
En av de mest lästa artiklarna blev en recension av Dan Josefssons bok om Thomas Quick, Mannen som slutade ljuga. Det är en fantastisk bok om sekterism, undanträngda minnen, drogmissbruk och allmän galenskap. Men också hur en bondskojare från Falun lyckas blåsa både rättsväsendet och det psykiatriska etablissemanget. Läs med skräckblandad förtjusning för garanterad underhållning.
Men det står projektet är min bok Dynamisk underhållning, som jag sitter och arbetar på i skrivande stund. Ett smakprov kan ni läsa här i en essä om karaktären Homelander, från tv-serien The Boys. Detta ska bli min mest genomarbetade bok hitintills. Den ska inte bara innehålla enstaka essäer utan också en mer sammanhängande teori om relationen mellan ideologi och fantasi, och hur dessa kommer samman inom populärkulturen. Det är ett ambitiöst projekt som får ta den tid det tar.
Som synes ett produktivt och framför allt roligt skrivarår. Ni är också fler som blivit betalande prenumeranter detta år och det är något jag är mycket tacksam och glad för. Det jag skriver här är inte för den stora publiken och jag är hedrad över att ni ägnar mig er tid och uppmärksamhet. Och till och med era surt förvärvade pengar. Om ni önskar bli prenumerant lägger jag en länk precis nedan.
Tycker ni om det ni läst och vill ge mig en förutsättningslös gåva, kan ni swisha till: 0723071202.
Med det sagt vill jag tacka för att ni varit med mig under ett roligt, produktivt och kreativt år. Jag önskar er ett gott slut på 2024 och ser fram emot att fortsätta skriva för er under 2025.
Eder tillgivne,
Anton Stigermark