När jag pratade med SD-folk i Almedalen var deras perspektiv att man vinner legitimt med detta. ”Varje gång någon anmärker på SDs historia kan man säga att man har ”gjort upp med den” genom vitboken.
Om man inte äger det offentliga samtalet kan man bara lita av en sån här grej, tror jag.
Nu slängs fokus på SD historian igen - just när alla slutade bry sig.
Jag är inte förvånad. Många SD:are har också i min erfarenhet en stark tro på det rationella samtalet. Att bara man lägger fram sina argument och visar god vilja så borde man själv kunna få en rättvis behandling. Men så är det ju inte, den här synen är tvärtom produkten av ett önsketänkande.
Nu blir det snarare som du skriver i din kommentar - diskussionen som väldigt få ville ha blir återigen aktuell. Och vänstern och antirasisterna tycker precis lika illa om SD som innan boken.
Jag är också skeptisk.
När jag pratade med SD-folk i Almedalen var deras perspektiv att man vinner legitimt med detta. ”Varje gång någon anmärker på SDs historia kan man säga att man har ”gjort upp med den” genom vitboken.
Om man inte äger det offentliga samtalet kan man bara lita av en sån här grej, tror jag.
Nu slängs fokus på SD historian igen - just när alla slutade bry sig.
Jag är inte förvånad. Många SD:are har också i min erfarenhet en stark tro på det rationella samtalet. Att bara man lägger fram sina argument och visar god vilja så borde man själv kunna få en rättvis behandling. Men så är det ju inte, den här synen är tvärtom produkten av ett önsketänkande.
Nu blir det snarare som du skriver i din kommentar - diskussionen som väldigt få ville ha blir återigen aktuell. Och vänstern och antirasisterna tycker precis lika illa om SD som innan boken.
Min teori är att man utgått från en tid när sånt kunde vara positivt. Det var en tid när rationalitet skulle vinna över känslor. "Nu vänder vi blad."
Men tiderna förändras och nu vinner den som äger sin historia och säger: So what, vi hade rätt ändå.