En vitbok för mycket
SD:s meningsmotståndare jublar när partiet blottlägger sitt "mörka" förflutna
Almedalsveckan kom och gick år 2025 liksom den gjort så många år tidigare. En händelse inträffade emellertid som bröt något av den goda stämningen. SD höll boksläpp, närmare bestämt av den vitbok som ska visa partiets bruna rötter. De här rötterna har visat sig vara omfattande. Författaren Tony Gustafsson lyckades skrapa ihop inte mindre än 900 sidor. Tveklöst ett omfattande material för att bevisa det alla redan visste. Ja, jag hävdar att alla som är intresserade av politik är väl medvetna om SD:s ideologiska grund inte direkt kan härledas ur liberalismen.
För mig blir det en fråga där svaret på intet sätt är självklar: Varför har man från partiets sida beställt det här arbetet? Flera svar presenterar sig som tänkbara. Man vill komma tillrätta med sitt förflutna i syftet att kunna vända blad. Eller så kanske man faktiskt tänkte att det skulle visa sig att partiets bakgrund inte är så illa som man befarat. Just den biten var i så fall en from förhoppning. Kanske hoppades man att det skulle leda till respekt hos liberala och vänsterorienterade meningsmotståndare; att man åtminstone visar hur man försöker göra om och göra rätt. I så fall en ännu mer from förhoppning.
Nu har man 900 sidor som blottlägger partiets bruna historia. Till vilken nytta? Kritikerna på vänsterkanten jublar förstås. Allt de sagt om SD har visat sig stämma, nej, kanske till och med vara värre än vad man vågat föreställa sig. Jag ser framför mig hur vitboken kommer anföras gång efter annan i debatter när någon partimotståndare tycker det är mer bekvämt att tala om det förflutna än om nutiden. Samarbetspartierna inom borgerligheten skruvar säkert besvärat på sig. De anar att det här kommer att kasta en skugga över dem också. Kritiken emot samarbetet med SD finns redan där, men den kommer bli svårare att bemöta när det finns så starka belägg för just det som är problematiskt. Inte bra för en ängslig borgerlighet.
För att göra en jämförelse kan anföras att Lenin lär ha sagt att kapitalisterna kommer att sälja oss repen vi (kommunisterna) använder för att hänga dem. Min bedömning är att SD har gjort någonting liknande. I meningen att man beställt och betalt den bok som kommer att användas som ammunition emot dem när helst det är opportunt, vilket ju är hela tiden. Det blir nästan ett bisarrt intryck när ledande företrädare, som Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson, måste förklara varför de gick med eller hade kontakt med partiet under det problematiska tidiga 90-talet. Förvisso ansåg de att partiet var partiet förkastligt, men det passade ändå att gå med. Och om det fanns saker som inte kunde ursäktas, ja, då kände man inte till dem. Så man sätter sig i den föga smickrande situationen att man antingen var anstruken av brun ideologi eller för dum för att se denna trots att den stod i öppen dager.
Min lägesbedömning är att det finns en allmän konsensus – förstås undantaget de mest hårdföra belackarna på vänsterkanten, Expo, Expressen, osv – att man vill glömma och gå vidare. Det är förstås ingen borgerlig politiker eller annan tänkbar allierad som är särskilt förtjust över hur SD såg ut under 80- och 90-talen. Men man inser att SD såg problemen innan någon annan gjorde det. Oavsett är det en krass nödvändighet att jobba tillsammans med SD, om man nu inte vill söka allians med Socialdemokraterna för att kunna uppnå en maktställning. Motivationen att bara glömma det som varit torde därför vara hög, och sett ur den synvinkeln blir det obegripligt att SD själva väcker upp allt detta när de egentligen inte behöver göra det.
Mitt intryck av situationen är bara helt häpet. Det hela framstår redan som en totalt framgångslös historia, och för mig tyder det på tveksamt omdöme att man fattade beslut om att sammanställa den här boken till att börja med. Jag vill sammanfatta med en formulering lånad från den legendariske och sorgligt hädangångne finansministern, Kjell Olof Feldt: Vitboken är ett jävla skit, men nu har vi baxat den ända hit.
Har du synpunkter? Kommentera gärna eller skriv till mig på Anton.Stigermark@live.se
Vill du prenumerera kan du göra det via länken nedan:
Jag är också skeptisk.
När jag pratade med SD-folk i Almedalen var deras perspektiv att man vinner legitimt med detta. ”Varje gång någon anmärker på SDs historia kan man säga att man har ”gjort upp med den” genom vitboken.
Om man inte äger det offentliga samtalet kan man bara lita av en sån här grej, tror jag.
Nu slängs fokus på SD historian igen - just när alla slutade bry sig.