Tacka vet jag vanligt folk

En hyllning till den vanliga arbetande människan

De senaste åren har uppstått en kulturell tendens som blivit min underhållning, avkoppling och tröst. Det gäller “vanligt folk” på tv. Och nej, det handlar inte om Lyxfällan, Du är vad du äter, Grannfejden, eller annat där det handlar om att driva med människor som är panka, tjocka eller invecklade i märkliga konflikter. Snarast handlar det om tv-program som skildrar människor i deras yrkesroller. Situationer där dessa människor är kompetenta och handlingskraftiga. Så märkligt som det låter: underhållning där den vanliga yrkesarbetande människan får vara hjälten i berättelsen.

Det finns en bred flora av sådana program. Bara för att nämna några: Tunnelbanan, Vägens hjältar, Södertäljepolisen, Gränskontrollanterna, Ullared och Böda Camping samt min favorit just nu - Frusna vägar. Samtliga har gemensamt att de skildrar vanliga människor. Ullared och Böda Camping skildrar förvisso inte enbart folk på jobbet, utan också på semestern, men jag uppfattar det som att de i någon mening tillhör samma kategori. Möjligen skulle man kunna säga att de tar ett helhetsgrepp kring den “vanliga människans” livsvillkor? Gärna en arbetsvecka, men därefter en rejäl semester.

Något med denna genre väcker min livsglädje. Men vad? Svaret är på intet sätt självklart. Detta något är vad jag vill utforska i denna essä. Förmodligen har det att göra med att det representerar en motkraft till tendenser och ideal vilka jag uppfattar som dominerande inom vår kultur. Dessa är inriktade mot att det högsta av alla värden är att vara befriad från arbete och att man istället ska försörja sig genom att “monetisera” sin fritid. Alternativt investera i en kryptovaluta som vid tillfälle skjuter i höjden och genererar så pass mycket i vinst att man kan friskriva sig från vidare medverkan på arbetsmarknaden.

Det är frestande att raljera kring ämnet. Drömmen om att befrias från arbete och nödvändighet är emellertid urgammal. Förmodligen har den varit med oss så länge som människan kunnat drömma och haft förmågan att föreställa sig saker som ligger bortom det omedelbara. Men den kulturella tendens som just nu är dominerande representerar någonting annat. Ytterst hänger det samman med den situation vissa benämner som ‘postmodernitet’, och med detta vill beskriva en belägenhet där gränser förskjuts med anledning av teknisk och ekonomisk utveckling. En av dessa gränser är den mellan arbete och fritid. Kan man verkligen tala om den senare som just detta om det är den som bildar grunden för den enskildes inkomster?

Mer konkret är det utvecklingen av sociala medier som driver förskjutningen mellan dessa vanligtvis skilda sfärer. På sociala medier kan man lägga ut “content” som genererar uppmärksamhet, som i sin tur genererar sponsoravtal, som därefter genererar inkomster av varierande storlek. Detta har skapat en ny varelse, den så kallade “influencern”. Det är inte helt enkelt att ringa in vad denna varelse är och representerar. En influencer kan ha många roller. För många är influencern en förebild och inspiration, någon man följer och tar intryck av. Det kan också vara en verklighetsflykt eftersom man ges möjligheten att följa någon annans glassiga liv som ett sätt att glömma sitt eget.