Om mordförsöket på Donald Trump
Nu har det hänt och det är inte ägnat att förvåna: Donald Trump har blivit utsatt för ett mordförsök. Det var under ett kampanjmöte som en kula strök förbi den tidigare presidenten och var en hårsmån från att träffa honom mitt i huvudet. Lyckligtvis hade Trump marginalerna på sin sida och den tog på örat. Därav fick vi en bildserie som redan blivit ikonisk, där presidentkandidaten blodig och något omskakad höjer sin näve i trots samtidigt som han förs bort från scenen av sina livvakter. Redan nu spekulerar tyckarna om att valet kan vara avgjort. Det saknas inte utrymme för just spekulationer.
Kommer detta att föra Trump närmare en vinst vid presidentvalet? Hur kommer media att vinka det inträffade? Kommer man att fördöma attentatet, eller kommer man nöja sig med att konstatera att om man för sig med Trumps typ av retorik så är dylikt någonting som man bör räkna med. Inte helt olikt när den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt lät förstå att sverigedemokrater ska räkna med att bli utsatta för våld med tanke på vilken politik de bedriver. Kommer man rentav öppna upp för konspirationsteorier om att det hela var planerat och genomfört för att stärka utsikterna för en valseger?
Det bästa sättet att få en bild av läget är att söka sig till kvälls- och morgontidningarnas ledarsidor. På Dagens Nyheter ger man en tämligen ambivalent bild av läget. Så här kan det låta:
Ingen förtjänar att dö för sin politiska övertygelse. Vi famlar efter orden för att fördöma attacken på Donald Trump, utan att bortse från hur han har bidragit till polariseringen i USA. I sitt installationstal beskrev han tillståndet i USA som ”det amerikanska blodbadet”. Efter valförlusten 2020 försökte han förhindra maktskiftet. Under presidentvalskampanjen 2024 har han beskrivit politiska motståndarna som ”ohyra” och en del papperslösa migranter är ”djur”.
Det är visserligen ett välkommet klargörande att inte ens Trump ska behöva dö för sina politiska åsikter. Emellertid kan man ha vissa synpunkter gällande resten av stycket. Det samlar sig till en nedgörande litania syftandes på den som trots allt precis varit nära att bli skjuten i huvudet. Kanske är det jag som är överdrivet kritisk, men finns det inte mellan raderna en ”skyll dig själv”-andemening som vill säga att det inte är mer än att Trump fått vad han hade att vänta? Vi kan leka med tanken att samma sak hade hänt Barack Obama under hans tid vid makten. Hade man då varit noggrann med att lyfta fram hans omfattande drönarbombningar av Syrien och Afghanistan, eller hade man låtit nåd gå före rätt och hoppat över den biten?
Helt säker kan man inte vara. Men jag har ändå mina aningar. På den punkten kommer det bli intressant att följa de skriverier som vi har att vänta från media. Vid den tidpunkt då vi får möjlighet att göra bokslut är min kvalificerade gissning att det är inriktningen som kommer ha visat sig vara den dominerande. Det är inte bra att man skjuter emot en presidentkandidat, för all del. Men eftersom det gäller Trump så bör man ändå inte vara förvånad. Samt att man inte uppfattar det som opassande att framhålla alla de anledningar någon kan tänkas ha för att vilja ta honom av daga.
Det finns emellertid en sak varom jag är helt säker. Att ha blivit skjuten på detta sätt och ha undkommit med bara en skråma, det är att ha vederfarits en enorm nåd. En nåd som handlar om mer än att vara kvar i livet. Som jag anmärkt ovan gav skjutningen upphov till en serie bilder som just nu sprids över hela världen och där den tidigare presidenten framstår som omöjlig att betvinga; närmast hånskrattande döden i ansiktet. Det symboliska värdet kan inte överskattas, och jag ger mitt medhåll till alla de som tror att mordförsöket rent kampanjmässigt kommer visa sig vara ett lyckokast.
Trump har en kuslig förmåga att förvandla allt som händer honom till användbart stoff. Till och med när hans så kallade ”mugshot” från rättegången mot honom kom ut till allmänheten blev den enormt populär. Tröjorna som trycktes upp med detta motiv lär ha gått alldeles utmärkt. Att ”politiken går nedströms kulturen” är en slogan som var populär för ett par år sedan. Just nu framstår det som mer rimligt att säga att det är kulturen som går nedströms från Donald Trump. Liberala manusförfattare tycks många gånger utgå från en ’reductio ad Trump’-principer när man sätter samman sina berättelser. Ett exempel på detta är Eric Kripke och The Boys.
Sammanfattningsvis. Detta kommer att ge Trump-kampanjen en rejäl skjuts i opinionen och valet blev omedelbart mer intressant att följa.