Mannen bakom kulturmarxismen. Del II

György Lucáks, klassmedvetande och det epistemologiska privilegiets väg från marxism till woke

Frågan kan dock ställas: vad lämnade han till eftervärlden? 1950-talsmarxismens stridsfrågor i all ära, men vem bryr sig om dessa idag? För att se Lucáks faktiska bidrag får man läsa en smula mellan raderna. Det handlar nämligen i första hand om hur han föreställer sig världen i termer av system inom vilket en klass, arbetarklassen, har ett ’epistemologiskt privilegium’ som gör det möjligt för den att vinna kunskap som inte kan tillkomma andra klasser. Kolakowski formulerar det enligt följande:

The proletariat is thus privileged by history, not only in the sense that it is called to achieve the radical upheaval that will once and for all abolish all class divisions, exploitation, and social conflict, the separation of individual from social being, alienation, false consciousness, and the dependence of humanity on impersonal historical powers. In addition to all this the proletariat is privileged from an epistemological point of view, inasmuch as its historical role entails the complete understanding of society: only it can apprehend history as a whole, for only in its actions is the totality truly realized as a revolutionary movement. [1]

Även om idén om ett ’epistemologiskt privilegium’ kan förefalla långsökt när det kommer till att ha en praktisk betydelse, så ska det visa sig att detta begrepp blev viktigt för ett flertal rörelser som följde på marxismen. Det gäller i första hand feminism och postkolonialism och genom dessa det mer svårdefinierade fenomen som vi kallar ”woke”. Detta privilegium kommer sig inte av att gruppen det berör har bättre intellektuella förmågor, vetenskaplig metod eller sundare förnuft än andra grupper. I stället utgår den priviligierade positionen just från detta, nämligen positionen i systemet. Lucáks arbetar utifrån uppfattningen att den som är exploaterad eller förtryckt, eller vilken term man nu föredrar, betraktar det hela utifrån ett läge som gör att man kan se igenom sådant som de mer priviligierade grupperna inte kan uppfatta.

Lucáks uttrycker det själv enligt följande:

Ty att acceptera denna lösning – om också endast i teorin – skulle vara det samma som att inte längre betrakta samhällsfenomenen ur bourgeoisiens synvinkel. Och detta är ingen klass i stånd till – den måste ju då avstå från sitt herravälde. Den begränsning som gör bourgeoisiens klassmedvetande till ett ’falskt medvetande’ är alltså av objektiv karaktär; den utgörs av klassens egen belägenhet. […] Ty även om bourgeoisien aldrig så klart kan återspegla alla de problem som detta herraväldes organisation innebär och som följer med den kapitalistiska omvälvningen och dess genomträngande av hela produktionen, måste det ändå fördunklas i samma ögonblick som det uppkommer problem, vilka för sin lösning kräver åtgärder som redan inom bourgeoisiens maktsfär pekar utöver kapitalismen. [2]

Det man kan utläsa från detta är att borgarklassen sitter i en rävsax. För även om den genom förnuft och begreppsbildning skulle lära känna karaktären på samhällets problem och dess lösning, så skulle slutsatsen undergräva dess maktställning. Slutsatsen är ju socialismen och kapitalismens avskaffande, och denna slutsats är därför tveklöst besvärlig om man tillhör den klass vars maktställning bygger på systemet som måst avskaffas. När man överväger detta är det inte konstigt att Lucáks lägger stor vikt vid klassernas positionsbestämning. Positionen i systemet blir direkt avgörande för vilken kunskap man kan vinna och vilka slutsatser man kan anlända vid. Proletariatet kan däremot, åtminstone enligt Lucáks, skärskåda systemet och avslöja alla dess problem och motsättningar: lösningen på allt detta kommer ju att sätta arbetarklassen vid makten.

Om man nu föreställer sig att det finns en kulturmarxism är det tänkbart att denna tankeform har en given plats i en sådan. Det kan förstås inte råda något tvivel om att Lucáks arbetar med begreppsparet proletariatet kontra bourgeoisien. Men det är inte svårare än att man behåller kategorierna och fyller upp dem med ett annat innehåll. Kategorier som ”underordnad” respektive ”privilegierad” kan bestå för det är egentligen dessa kategorier, och inte deras innehåll, som är bestämmande för det epistemologiska privilegium Lucáks vill beskriva. I kategorin underordnad kan man införa grupper som ”kvinnor” eller ”färgade”, och i kategorin priviligierad kan man införa ”män” eller ”vita”, för att på så sätt kunna applicera analysen utanför den marxistiska begreppsvärlden