Handlar det bara om sex? En kommentar till "incelfrågan"

Det gäller samhället och insatsen är den högsta tänkbara

Bilden föreställer Andrew Tate, en favorit för många som söker öka sin attraktionskraft

Under min bana som skribent har jag föredragit att inte skriva om personliga saker, sådant som kan sägas tillhöra den privata sfären. I stället har det varit naturligt att skriva om sådant som relaterar till samhälle, politik och historia. Men ibland kan det vara fallet att det privata och politiska kommer samman på ett både intressant och naturligt sätt. Det kan till och med bli en höger/vänster-fråga. Detta kan man sammanfatta enligt följande: för vänstern är det personliga politiskt, för högern är det politiska personligt. Allt detta är betydelsefullt för hur man ser på samhället, vad man betraktar som problem och hur problemet i så fall ska hanteras.

För 1990-talets feminister var det “personliga är politiskt”, parollen man använde för att ringa in sin problemställning. Syftet var att öppna upp för en betraktelse av vardagslivets orättvisor som ett politiskt problem. Närmare bestämt gällde saken det man uppfattade som obetalt kvinnligt hemarbete. Kvinnor tar större ansvar för matlagning, städning, barnens aktiviteter, och så vidare, men får ingenting extra för besväret. Detta förstås under förutsättningen att bägge föräldrar, som ofta är fallet, jobbar heltid och därför bidrar ungefär lika mycket på den ekonomiska fronten. Denna snedfördelning i hemmet ville man se som politik och någonting som politiker får ha synpunkter på.

I högerns tankevärld gäller motsatsen: det politiska är personligt. Vad kan det betyda? Det innebär att sådant som man kan betrakta som politiska problem ska lösas genom personligt utvecklingsarbete. Arbetslöshet, kriminalitet, brister i välfärden, massinvandringen - allt sådant försöker man hantera genom meditation, styrketräning, sluta onanera, vara ute i solen, stirra in i solen, läsa Marcus Aurelius, gå i kyrkan, enbart äta kött, och så vidare. Det blir därför en stor börda man lägger på individen. För det blir individen som genom sin personliga utveckling och kultivering ska stå emot problemen som skapas genom politik och ekonomi.

Jag brukar i mitt personliga tänkande dela upp detta i följande begreppspar: samhällsstruktur kontra privatmoral. I det första begreppet ligger det implicit att problem beror på samhället i någon mening. Om det föreligger arbetslöshet beror detta på dålig politik eller opersonliga ekonomiska krafter. Det beror inte på att individen är lat eller dum. I det andra begreppet gäller motsatsen. Problemen beror inte på samhället eller ekonomin. Tvärtom är det individen som har sig själv att skylla för det som händer. Det naturliga blir därför att uppmuntra denne att bilda sig, arbeta hårdare, odla sina moraliska egenskaper; ta sig i kragen för att använda gammal terminologi.

Dessa ideal möts ibland på ett självklart sätt. Jag tänker närmast på incelfrågan. För den som intresserar sig för hur konflikten mellan samhällsstruktur och privatmoral möts i ett modernt sammanhang är denna fråga talande. Här ställs frågan på sin spets och konsekvenserna är av största betydelse för samhället. I en rent saklig mening är en incel en man som inte kan etablera kontakt med det täcka könet, och därför inte kan uppnå romantik eller sexuell samvaro. Detta är tydligen så pass vanligt att män med detta problem formerar sig till en rörelse. Jag vet inte om det finns någon officiell organisation eller liknande, men jag tror inte det.

Men incel är också en pejorativ term för att nedvärdera män som säger emot en kvinna, kritiserar kvinnor eller bara rent allmänt tilldrar sig kvinnors ilska. Det är på detta sätt jag känner termen från diskussioner på exempelvis Twitter. Där är det inte tal om att det är en beskrivande term. Tvärtom används det för att stänga ner den som har en misshaglig åsikt av något slag. På så sätt påminner det om hur man använde “rasist” en gång i tiden, fast i någon bemärkelse är det ändå värre att bli kallad incel än rasist. Rasisten är förvisso moraliskt förkastlig, men kan också vara en attraktiv och kraftfull figur som hävdar någonting. Det är tänkbart att kvinnor vill vara med rasisten, till och med om de är vänster och i en rent politisk mening inte håller med honom. En incel är däremot begreppsmässigt oattraktiv, töntig och någon som ingen kan eller ens bör respektera. Det är därför somliga gärna vill använda termen på den de ogillar.