Från Marx till Machiavelli. Om James Burnham
En av den moderna konservatismens främsta tänkare och hans intellektuella färd från marxismen till någonting annat
James Burnham var en udda fågel inom den amerikanska konservatismen. I en tradition som i hög grad var delad mellan libertarianism och religiös traditionalism tycktes han inte passa in. Burnham hade sina tankemässiga rötter inte inom högern utan snarast den yttersta vänstern. Närmare bestämt var det till trotskismen - den kanske mest radikala och subversiva varianten av kommunism - som han under merparten av sin ungdom var försvuren. En lustig anekdot är att när han avföll så meddelade han sig brevledes direkt till ledaren Leon Trotskij.
En rörelse från vänster till höger, från kommunism till konservatism, är inte ovanligt inom amerikanskt politiskt liv. Den så kallade neokonservatismen uppkom genom att en krets av intellektuella och i New York baserade judar med sociologi som primär akademisk inriktning lämnade vänstern bakom sig. Sett från den ljusa sidan bidrog de med intellektuellt kapital som kunde omsättas i kulturkritik och politisk-teoretiska analyser. Baksidan av myntet var emellertid att deras syn på Israel och Mellanöstern fick genomslag i Republikanernas utrikespolitik och därmed ledde landet till en serie destruktiva och kostsamma krig i sagda region.
När de neokonservativas intåg i högern kom med flera nackdelar så är min bedömning att Burnhams anslutning kan beskrivas som fruktbar. En fördel var att Burnhams anslutning inte tyngdes av delade lojaliteter; han satte alltid amerikanska och i förlängningen västerländska intressen i först. Idén inte bara om en amerikansk nation i sig själv, utan denna som ingåendes i en västerländsk civilisation, hindrade dessutom hans tankegångar från att falla in i det provinsiella mönster som inte är otypiskt för den amerikanska högerns intellektuella.
Vad hade då Burnham lärt sig från sin tid inom vänstern? Jag skulle säga att den främsta lärdomen var den om makten. Makten som en sorts underbyggnad inom samhället som sätter dess andra aspekter, även sådana som kan förefalla neutrala, i sin sold och får dem att tjäna dess syften. När marxismen växte fram var den positionerad emot makten; den befann sig i ett underläge och hade anledning att formulera en kritik mot den härskande klassen och dess idéer.
Karl Marx formulerade idén om en ’bas’, bestående av samhällets materiella grundstruktur, karaktären på produktionsmedlen, mönstret av ägarförhållanden, och så vidare. Denna bas var sedan bestämmande för ’överbyggnaden’, med andra ord samhällets kulturella klimat, politiska relationer, det sociala medvetandet, vilken typ av idéer och trosföreställningar som är i omlopp.
Marx klargör vad saken gäller:
Krävs det någon djupare insikt för att inse att också människornas föreställningar, åskådningar och begrepp, kort sagt, deras medvetande förändras med deras levnadsförhållanden, samhällsrelationer och sociala tillvaro? Vad bevisar idéernas historia annat än att den andliga produktionen omgestaltas med den materiella produktionen? En tids härskande idéer var alltid bara den härskande klassens idéer[1]
Här är det av betydelse att marxismen inte bedriver en maktkritik för den goda sakens skull. Tvärtom handlar det om att bereda väg för den egna politiska visionen, det klasslösa samhället med allt vad det innebär. För den som inte är lojal med denna vision saknar den med andra ord objektivitet och därmed allmängiltig tillämpning. I linje med sin orientering bort från marxismen skulle Burnham i stället hitta en mer intellektuellt stimulerande tradition som han senare skulle binda samman som ’machiavellism’. Namnet självfallet taget efter Florens vise man Niccolo Machiavelli, vilken Burnham menade var en gudfader till detta sätt att betrakta samhället.
Keep reading with a 7-day free trial
Subscribe to Konsten att bli styrd med Anton Stigermark to keep reading this post and get 7 days of free access to the full post archives.