Den gröna drömmen och civilisationens pris. Om Miljöpartiet och kärnkraften

Miljörörelsens världsåskådning ställs inför verkligheten

När detta skrivs är det mycket som händer i världen. Donald Trump och hans parhäst Elon Musk har börjat sitt generalangrepp på USA:s institutionella strukturer. Man försöker också införa sin vilja på världspolitiken och ta tag i de angelägna frågorna som rör krigen mellan Israel och Palestina samt Ryssland och Ukraina. Spänningen stiger avseende vilken framgång ”the first buddies” kommer att vinna här. Sverige har precis genomlidit sin värsta masskjutning någonsin; där tio personer har skjutits ihjäl i Örebro. Gärningsmannen Richard Andersson har därmed skrivit in sig i historien som Sveriges kanske värsta massmördare genom tiderna. Förmodligen borde jag skrivit något om dessa saker, men det kommer jag inte göra. Åtminstone inte nu.

För samtidigt utannonserades en annan nyhet. En nyhet som kan förefalla obetydlig i förhållande till allt annat som händer, men som är av enorm inrikespolitisk och historisk betydelse: Miljöpartiet överger sitt motstånd emot kärnkraften! För den som undrar vad som är så stort med detta vill jag göra jämförelsen att det är av samma dignitet som om Sverigedemokraterna och den ”nationella rörelsen” skulle överge sitt motstånd emot invandring. Det innebär att en viktig del av den ideologi och politik som miljörörelsen förespråkat sedan börjat av 1970-talet visar sig ha samma bestående värde som en zimbabwedollar.

Som antyds handlar saken om mer än bara Miljöpartiet, det gäller hela miljörörelsen och hur den förstått världen. Denna rörelse är mer än sin politiska gren, men det minskar inte betydelsen av dess omprövning. För miljörörelsen har motståndet emot kärnkraft varit någonting betydligt större än bara en dagspolitisk fråga. Det har varit en central del i den egna identiteten. Det är ett motstånd som varit förankrat i idéer som gäller hur människan förhåller sig till naturen och vilken plats vi har eller borde ha i skapelsen. Utifrån dessa idéer kan man också förstå den positiva hållningen till sol, vind och vattenkraft. Det är en av anledningarna till att stora antal vindkraftverk förfular det annars vackra svenska landskapet. Men också till varför Tyskland – detta föregivna ”Sverige för vuxna” – förstört sin energiproduktion genom att avveckla kärnkraften för att satsa på den vindkraft som visat sig vara helt värdelös.

För att förstå Miljöpartiet tror jag att man måste säga några ord om den bredare miljörörelsen. För svensk räkning började den växa fram och ta plats på allvar under början av 1970-talet. Men redan innan förekom opinions- och idébildning på ämnet. Den hängde samman med den pågående vänstervågen, men kan på intet sätt reduceras till denna. Snarare har den karaktären av ’överideologi’, alltså en tankeströmning med förmågan att kunna plockas upp av vitt skilda politiska och ideologiska partier och grupper. Miljöpartiet bildades först 1981 och innan dess var det främst Centerpartiet som företrädde miljöperspektivet i politiken. Också där fanns motståndet emot kärnkraft. Emellertid också en hel del andra i miljötänket grundade projekt. Den centerpartistiske miljöministern Olof Johansson lämnade exempelvis regeringen Carlsson på grund av sitt, enligt mig, obegripliga motstånd emot byggandet av Öresundsbron.

Men miljörörelsen hade aldrig fått sitt stora genomslag om man i grunden inte hade drivit viktiga och angelägna frågor. Människor har alltid haft någon form av påverkan på miljön. Men denna påverkan ökade dramatiskt som följd av industrialiseringen. Utbyggnaden av industri och produktion med användningen av förbränningsmedel och kemikalier av olika slag utsatte naturen för enorma påfrestningar. En person som lyckades fånga detta i bokform var biologen Rachel Carson som 1962 utgav boken Tyst vår. Denna bok handlar dock inte om kärnkraft, utan användningen av bekämpningsmedel, exempelvis DDT. Det är dessa som dödar insekterna, vilket i sin tur dödar fåglarna, och ger oss en vår som är isande tyst. Du behöver inte vara vänster för att skrämmas av utsikten av en vår utan fågelsång och bokens budskap appellerade därför till en bred publik.