Antikens tragiska profet återkommer i ett modernt format

En resonerande essä om den ukrainska motståndslitteraturen med belysning av Lesia Ukrainka och Taras Shevchenko

Inledning

Lesia Ukrainka – eller Larysa Kosach (1872–1913), som hon egentligen hette – framträdde mot slutet av 1800-talet som en av epokens mest betydande kulturpersonligheter. I hennes skrivande vävdes flera tendenser samman: feminism, modernism och anslutning till det klassiska kulturarvet. Först som sist var hon emellertid motståndskvinna och hennes ärende var att föra samman litterära och ideologiska strömningar under anti-imperialismens fana. Hennes val av pseudonym ger ytterligare en fingervisning om hennes uppdrag, för det betyder just ’ukrainsk kvinna’. I min läsning visar detta en ambition att tala för ukrainarna, men med särskild omsorg för den kvinnliga befolkningen.

Ukrainkas förmodligen mest kända verk är pjäsen Kassandra, i vilken hon för fram flera av de tendenser som nämndes ovan. Precis som framgår i titeln är det en kvinna som står i fokus. Detta val kan tolkas som en motståndshandling av feministisk karaktär, eftersom Kassandra inte står i centrum i den något mansdominerade Agamemnon, från vilken hennes karaktär är hämtad. Här spelar hon dock huvudrollen och det är av betydelse. Över huvud taget är referensen till det antika arvet av stor betydelse. En sak som ska framgå är att inget val av metod eller material är för litet för att sakna betydelse i detta sammanhang.

Syftet med denna text är att utforska Ukrainkas sammanhang och tänkande, med Kassandra i särskild belysning. Analysen har emellertid en inriktning och denna är att förstå henne som politisk tänkare. Jag kommer därför fokusera på hur Ukrainka mobiliserar kulturhistoria för att kunna använda den för ett politiskt syfte. För att göra frågeställningen mer konkret blir min ingång till ämnet att undersöka specifikt hur detta sker genom omarbetningen av Kassandra för att utmana den ryska hegemonin. På vilka sätt blir detta verk motståndslitteratur och genom vilka mekanismer sker utmaningen?

För att bredda perspektivet kompletterar jag med en läsning av Taras Shevchenko (1814–1861), ofta uppfattad som Ukrainas nationalskald. Hans inriktning var delvis en annan, men där finns också likheter. Jag kommer att inrikta mig på hans dikt Haidamaki, vilken jag uppfattar som mest relevant för sammanhanget. Också i denna ligger betoningen på motstånd mot förtryck och invasion. Hur står denna i förhållande till Kassandra och vilka likheter respektive skillnader går att komma fram till?

Viktigt att betona är Ukrainkas sammanhang. Detta kan karakteriseras som ukrainsk underordning genom närvaron av rysk kulturhegemoni. Behovet av att skriva en motståndslitteratur måste förstås utifrån detta sammanhang. Ett sätt detta artar sig på är att överheten inte erkänner ukrainskan som ett språk i sin egen rätt, utan endast som en ”regional dialekt”.

Translations of world literature into Ukrainian were banned as it was crucial for the imperial ideology to preserve the status of this language as a regional dialect not fit for ‘high culture’. [1]

Att skriva en omarbetning av Kassandra på ukrainska är därför en motståndshandling av två skilda anledningar. För det första är det en överträdelse att använda det ukrainska språket i ett kulturellt sammanhang. För det andra, och kanske viktigare, är det ett djärvt företag att framföra ett antikt verk, själva sinnebilden av europeisk högkultur, på detta språk som inte anses lämpat för sådant. Det innebär, som jag ser det, en vägran att acceptera positionen som ”provins” som inte kan göra anspråk på egen högkulturell agens. Bara valet att omarbeta ett antikt verk kan således betraktas som en politisk handling i sig.

Kassandra

Handlingen i Agamemnon utspelar sig jämsides med Iliaden, men också efter att denna är avslutad. Kassandra kommer från Troja, staden som grekerna jämnar med marken, och hon återförs till Argos som konkubin till den segrande Agamemnon. Kassandra som karaktär är en tragisk sådan. Anledningen därtill är att hon har förmågan att se in i framtiden, dock med förbehållet att aldrig bli trodd. Hon kan således se kommande olyckor, men får aldrig uppleva tillfredsställelsen av att kunna förhindra dem. I den antika berättelsen är detta en förbannelse hon fick med anledning av att hon avvisade guden Apollos frierier.

Kassandra kan se den annalkande katastrofen genom sin profetiska talang och hon är därför väl medveten om sitt och sitt folks öde, så också hennes fångenskap. Det är inför utsikten av denna fångenskap som Ukrainka finner möjligheten att använda Kassandras liv och öde som en analogi för det ukrainska motståndet mot den ryska övermakten.

Också Kassandra är utelämnad på nåd och onåd till en värld i vilken hon står som främling. Dels är hon trojan i en värld behärskad av greker, som alldeles nyss förstört den stad där hon levt sitt liv. Dels är hon kvinna i en värld behärskad av män, där hon är rättslös emot sexuella- och andra övergrepp. I pjäsens epilog sägs några ord om denna fångenskap och jag lyfter ut en passage som illustrerar Kassandras ovilja att söka vänskap med de som precis raserat hennes värld.

Sammanhanget är att Agamemnon spörjer Kassandra om sin egen framtid och vad som väntar honom; han erbjuder sig till och med att göra exakt så som hon ger råd om. Svaret blir som följer:

I? To you? To you am I to give advice? Are we in Troy? Is this the home of Priam?

Kassandra befinner sig inte vid sin fars hov och kommer inte bistå med någon tjänst. Trots sitt underläge. I en annan berättelse hade det sannolikt varit frestande att göra Kassandra till en mer tragisk karaktär. Här är tonläget ett annat. Det blir snarare en fråga om Kassandras vägran att underkasta sig de anstormande grekerna. I stället för att resignera inför en till synes oundviklig katastrof sporrar hon sina fränder till motstånd, samt använder sin profetiska gåva till att sänka fiendens moral.

Jag lägger in ett stycke för att illustrera vilken attityd Kassandra kan uppvisa under pjäsens gång och vilken inställning hon har:

Sisters, I only see: Troy falls in ruins And Priam’s daughter’s wedding to Achilles Is reddened with the blood of the men of Troy That shameful wedding feast will not save Troy

Kassandra fördömer försöket att gifta sig ur kriget. Hon betraktar det som skamfullt och varnar för att den typen av krumbukter inte kommer att rädda staden från sin undergång. Den tragiska symbolen är utbytt mot en heroisk sådan, som representerar trots och inte underkastelse. Det låter oss förstå vad Ukrainka vill åstadkomma med användningen av Kassandra.

Troligtvis är det ingen slump att Ukrainka gör dessa val. Troja är under belägring från en främmande makt, liksom Ukraina med Ryssland. Symbolen för detta motstånd blir en kvinna, liksom Ukrainka har ambitionen att vara för sin egen sak. Det är inte heller oviktigt att hon genomför en invertering av karaktären Kassandra, i vilken hon vänder symbolen från svaghet till styrka, från tragik till heroism, och där en kvinna kan ta plats i en manligt dominerad värld och företräda det nationella intresset. I stället för en kuvad konkubin får vi en ihärdig frihetskämpe.

Haidamaki

Taras Shevchenko skrev en annan typ av litteratur än Ukrainka, men han kunde också beröra ämnen som gällde den svagares trots och motstånd mot övermakten. I detta avseende kan man identifiera en mötpunkt mellan honom och Ukrainka. För att genomföra en meningsfull jämförelse väljer jag dikten Haidamaki, i vilken han besjunger frihetskämpars modiga strid emot ryska och polska adelsmän. Här finns likheter, men också skillnader.

Av betydelse är att Kassandra ställer individen i centrum, därför att verket skildrar hur kollektivet företräds av en enskild. I Haidamaki är tendensen snarare den motsatta, eftersom verket skildrar ett kollektiv utan representation av enskilda människor, och denna i stället bildar en gemensam front som inte är beroende av enskilda. Denna observation till trots finns likheter i skildringen av dessa motståndssträvanden, och i synnerhet den heroiska anda som genomlyser båda verken. Vi läser följande strof i Shevchenkos dikt:

My sons, my Haidamaki brave! 
The world is free and wide! 
Go forth, my sons, and make your way — 
Perhaps you'll fortune find.

Diktens problemformuleringar lämnar eventuella spänningar mellan könen utan vidare kommentar. Konfliktytan finns snarast mellan klasser och nationer, där vissa har att hävda sig gentemot andra. Problematiken kretsar kring den sociala orättvisan, hungern och nöden, och det är denna som kritiseras. Jag lyfter ut ett citat för att visa hur det kan låta: 

Where the land, there are the people, and all the land is in the hands of the masters, The peasantry in hunger and anger.

För att anknyta till tematiken om ”minne” kan nämnas en strof där Shevschenko betonar just arvet och den sociala cykeln avseende fattigdom och förtryck: 
 

The lord chained the serf, Bound him in fetters. Then to the serf's wife he gave the same for his children and him.

Skillnaden gentemot Kassandra blir dels avsaknaden av en tydlig huvudkaraktär; det är tvärtom kollektivets gemensamma ansträngning som står i blickfånget. Inte heller finns något intresse för feminism och kvinnokamp. Det är mannen som står för kampen emot social orättvisa. Men just detta engagemang är också mötpunkten och det som förenar Shevschenko och Ukrainka. För här finns ett liknande patos, vilket driver till att kritisera orättvisa och besjunga den undertrycktes kamp för att hävda sin rätt.

Avslutning

Lesia Ukrainkas verk är influerade av hennes politiska och feministiska ståndpunkter, och hennes pjäs Kassandra exemplifierar dessa tendenser. Genom att sätta en kvinna i centrum för sitt verk, som inte bara kämpar för sin nation utan också mot sitt köns underordning, skapar Ukrainka en symbol för ukrainskt motstånd. Genom att jämföra med Taras Shevchenkos Haidamaki framträder också likheter och skillnader i deras respektive motståndslitteratur, där Shevchenko fokuserar mer på kollektivets kamp. Tillsammans bidrar deras verk till en djupare förståelse för den ukrainska kampens litterära uttryck och den kulturella motståndskraft som präglar deras verk.

[1] Khromeychuk, Olesya & Dovzhyk, Sasha (2022). London Ukranian Review: Ukrainian Cassandras | London Ukrainian Review