Alice Teodorescu och den outhärdliga finborgerligheten

I en stor intervju i DN markerar KD:s nya stjärna Alice Teodorescu sitt avståndstagande från SD. Det heter till och med att hon inte har någonting gemensamt med dem. Hennes utgångspunkter är helt annorlunda och eftersom hennes problemformulering skiljer sig från SD:s blir det orättvis att göra en jämförelse dem emellan.

På hennes substack låter det som följer:

[…] Sabuni var, liksom partikollegan Mauricio Rojas, inte ensam om att förstå sambanden. Tvärtom var vi några stycken, påfallande ofta med just invandrarbakgrund, som i olika roller och utifrån olika ideologier gång på gång upprepade att misslyckad integration kommer att resultera i att acceptansen för migrationen, bland såväl inrikes- som utrikes födda, kan komma att undermineras.

Perspektivet är förstås bekant. Om de praktiska konsekvenserna av invandringen är destruktiva blir det inte lätt att upprätthålla en positiv inställning till ytterligare migration bland allmänheten. Det finns ingenting i problemformuleringen som ger vid handen att Teodorescu skulle bry sig de mer krassa aspekter av mångkulturen som drabbat Sverige och svenskarna. Hon stannar som sagt vid att misskött invandring kan skada opinionen för ytterligare invandring. När man överväger argument som dessa får man ge henne rätt i en sak: utgångspunkten skiljer sig markant från SD:s.

Intervjun innehöll flera skarpa uttalanden om SD. Detta föranledde en förargad reaktion från Jimmie Åkesson, som gick storms emot en “finborgerlighet” vilken nu under flera år har kapitaliserat på bland annat SD:s arbete. Därefter blandade sig Ebba Bush in i ordstriden och konflikten var ett faktum. Åkesson hade emellertid helt rätt i sak. Det finns en finborgerlighet och den agerar på det sätt han beskriver.